”Om jag var soloartist skulle jag bli mycket mer referenskåt” | Sonic Magazine

»Du & jag döden« är en rolig skivtitel, en självironisk blinkning av bandet som – med denna sin hittills mörkaste och hårdaste skiva – ska försöka försäkra alla att de inte sålt sig. När Jocke Berg lägger ut en textrad som smakprov för de tusentals fans som dagligen hänger på kent.nu väljer han »Vi ska alla en gång dö«.

Redan på »Hagnesta Hill«-skivan sjöng han att det var »läggdags för skämten«.
Det där självmedvetna allvaret är Kents signum, man får helt enkelt vara beredd att tugga i sig lite övertydlig svärta om man ska hoppa på Kent-tåget. Det finns ingen Gud och Jocke Berg är hans profet. Men precis som när Ingmar Bergman låter döden spela schack i »Sjunde inseglet« är allvaret slutligen mer än bara en rolig pose, för dem som accepterar Kents spelregler slår bandets episka outsiderromantik hårdare än all annan svensk popmusik.

Jag träffar Jocke Berg en regnig torsdag på Café Dello Sport vid Hornstull i Stockholm. Klädd helt i svart, med glasögon och den där märkliga frisyren han envisas med att ha – en blandning mellan TV3:s sportkommentatorer och en betongvägg. Han läppjar på sitt glas, Pellegrino-mineral-vattnet förvandlas inte till vin.

LÄS VIDARE HÄR (SONICMAGAZINE.COM)

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: