”Man måste hjälpa, så är det bara” (Dagens Nyheter)

Det är en av sommarens första riktigt varma kvällar. På uppfartsvägen till Drottningholms slott går grupper av turister med näsan i kartan och studenter kånkar picknickkorgar. I barnvagnarna som knastrar förbi i det tjocka gruset ligger värmeslöa barn i solhattar och håller lojt om nappflaskor och gosedjur.

Det här är kungaparets hem den största delen av året. Vi rullar upp med bilen till vakten vid den privata delen av slottsparken. Vi får höra att kungen är försenad. Samma dag har han här i DN varit kritisk mot Nobel Centers placering och i medierna cirklar reaktionerna runt. Fotografen Paul Hansen blir lite stressad eftersom han vet att han måste ha tid på sig för att rigga en bra fotoplats.

Snart ska kungen berätta om hur fri han kände sig på internatskolan på Sigtuna, han som vuxit upp inne på slottet i stan. Men där är vi inte ännu.

Jag har alltid varit fascinerad av kungahuset. När jag som barn lekte kontor klippte vi ut bilder ur veckotidningar och klistrade upp på kartong och hade som ”fästmän” på skrivbordet, precis som vi sett på film. Mina kompisar hade Björn Ulvaeus eller Svenne Hedlund. Själv hade jag kungen, i full mundering med medaljer och allt.

LÄS VIDARE HÄR (DN.SE)

Annonser
%d bloggare gillar detta: