Oceanis procellarum, Stormarnas ocean; Mare crisium, Farornas hav; Mare tranquillitatis; Stillhetens hav; Mare imbrium, Regnens hav.
Så heter några av de mörka fläckarna på vår månes yta. Vi kallar dem månhav. Med lite fantasi kanske man kan se sig segla i månhaven. Men i själva verket finns det inget flytande vatten på månen – månhaven är mörka torra lavafält.
Det är extremt ovanligt med större mängder flytande vätska på ytan av en planet eller måne i hela vårt solsystem. Vid sidan av vår egen planet, jorden, med sina stora vattenmängder finns det bara en himlakropp till, med sjöar och floder. Det är Saturnus måne Titan. På Titan skvalpar dock inga vattenvågor – sjöarna är fyllda med kolvätena metan och etan.
Eftersom Titan är den enda himlakroppen i vårt solsystem med flytande vätska på ytan är det bara där som vi skulle kunna segla. Kommer vi någonsin att göra det och – i så fall – varför?
I första hand skulle expeditioner till Titan antagligen vara i forskningssyfte. Redan nu utforskar vi Mars med robotbilar, och på Titan kanske robotbåtar skulle vara lämpliga. En stor fördel med segling är att det är en form av transport som inte kräver tillförd energi.
Långläsning 