Strömkantringens år | Kvartal

För drygt ett år sedan, den 6 september, ägde en manifestation för asylmottagande rum på Medborgarplatsen i Stockholm: Refugees welcome. I veckor hade nyhetsljuset riktats mot de människor som på olika sätt försökte ta sig in i Europa. Störst uppmärksamhet hade bilden av ett drunknat gossebarn rönt.

Hur kan ett helt politiskt etablissemang – där inte bara nuvarande utan också föregående regering ingår – tvärvända i en så stor och viktig fråga?

Den treårige Alan Kurdis död skulle enligt många innebära en förändring i synen på migrationen till Europa. Nu skulle det vända. Nu skulle hela den europeiska unionen inse det Sverige hela tiden ansåg sig ha förstått. En öppnare migrationspolitik var det enda rimliga. Tyskland och Angela Merkel var dessutom på Sveriges sida: ”Wir schaffen das!” löd det hoppingivande budskapet.

Bland människorna på Medborgarplatsen fanns även statsminister Stefan Löfven. Lika trosviss han, och med ett tydligt meddelande: ”Mitt Europa bygger inga murar!” De övriga cirka 15 000 instämde.

Men redan den 24 november inträffade den 6 septembers motsats; samme statsminister meddelade nu i stället att den stora mängden migranter innebar att Sverige måste bygga just de murar som han själv bannlyst ett par månader tidigare, detta i syfte att ”skapa ett andrum för svenskt flyktingmottagande”. Regeringen införde ID-kontroller på samtliga kollektiva transportmedel till Sverige, och vidtog ett antal åtgärder i akt och mening att på olika sätt begränsa möjligheten att ta sig hit och stanna här.

LÄS VIDARE HÄR (KVARTAL.SE)

Annonser
%d bloggare gillar detta: