The hard problem | Modern Psykologi

Det finns en ofta berättad historia om hur det hela började. Det var en morgon i april år 1994. På den tiden ansåg många att medvetandet låg en bra bit bortom gränsen för vad en seriös naturvetare kan ägna sig åt.

Visserligen hade Francis Crick, en av dna-spiralens upptäckare, länge argumenterat för att det borde finnas en vetenskap om medvetandet. Men som Nobelpristagare kunde han ju ta sig vissa friheter. För andra forskare ansågs ett dokumenterat intresse för medvetandet, själen och liknande flum vara skadligt för karriären.

Om ett par hundra år kanske vi kan se tillbaka på den här tiden och säga att det fanns några intressanta idéer, men att det hela var lite som biologin före Darwin

Trots det hade Stuart Hameroff vid University of Arizona i USA vågat sig på att anordna en vetenskaplig konferens om med­vetandet. Intresset blev större än väntat. Drygt trehundra deltagare bänkade sig i en hörsal den där morgonen.

Inledningen blev dålig. Den förste talaren var en filosof som läste innantill ur ett manuskript fullt av facktermer. Näste man mumlade på i samma spår.
– Folk blev rastlösa, himlade med ögonen och somnade, säger Stuart Hameroff, som med getskägg och rakad skalle lätt skulle kunna tas för motorcykelentusiast snarare än narkosläkare och medvetandeforskare.

Den tredje talaren var David Chalmers, en då okänd 27-årig filosof från Australien med hår ner till midjan.

LÄS VIDARE HÄR (MODERNPSYKOLOGI.SE)

Annonser
%d bloggare gillar detta: