Så blev han Sveriges mäktigaste sportjournalist | Café

Det är svårt att begära mer av än lokal kines än vad man får på Ho’s på Södermalm: räkchips, språkförbistring, särskrivningsrejv i menyn – och dessutom ljuvlig mat.

Erik Niva, 38, blickar ut mot Hornsgatan. Fönstret är storprickigt av novemberregn. Mittemellan oss står en flaska vitt och undermåligt kylt Jacob’s Creek.

Om folk tycker att jag är toppen registrerar jag det i för liten utsträckning, om folk tycker att jag är värdelös registrerar jag det i befriande liten omfattning

Vilken typ av intervjufrågor är du tröttast på?
– Det jag själv har bäddat för: att jag ska förklara varför fotbollen är något mer än en sport och hur det hänger ihop med samhället.

Det är din Sweet home Alabama.
– Det är inte bara min Sweet home Alabama, det är hela mitt sound, liksom.

Ja, nej, det orkar jag fan inte fråga om.
– Nej, jag fattar att du inte kommer go down that alley. Jag har inga problem att dra det, men har man konsumerat något av det jag gjort känner jag att man kanske inte behöver fråga så jävla grundläggande om det. Det är inte fel på frågan – felet är att jag har fått den 10 000 gånger.

En månad tidigare. Lördagsmorgon. Sömndruckenhet och svinkyla möts och skapar ett slags socialt svårnavigerad älvdans över Gröndals bollplan.

Hugo Niva, 7, kommer springande efter dagens första match mot Stuvsta. Han vill visa upp sitt nya matchställ.

LÄS VIDARE HÄR (CAFE.SE)

Annonser
%d bloggare gillar detta: