”Alltid trott stenhårt på att jag har mitt öde i mina egna händer” | Aftonbladet

Det var den 3 november 2013, och Jiloan Hamad möttes av euforiska ovationer då han gick runt på Swedbank Stadion efter utfört uppdrag.

I händerna hade han Lennart Johanssons pokal. Över axlarna hade han svept den kurdiska flaggan.

Allt var precis som det skulle vara.

22 år gammal var Jiloan Hamad lagkapten för de svenska mästarna, utsedd till Allsvenskans allra bäste spelare av Sportbladet och på väg att ta nästa steg. Efter noggrant analyserande av alternativen hade han tackat nej till West Ham, Sunderland, Sochaux, Rubin Kazan och alla de andra för att istället välja den ambitiösa tyska tillväxtklubben Hoffenheim.

Fotbollen var på kurs rakt uppåt. Och resten då?

Jotack, kampen som familjen vigt sina liv åt hade givit resultat. Relativt sett var läget stabilt i de irakiska delarna av Kurdistan; numera hade de sina gränser, sitt parlament och sin de facto-självständighet.

En buckla i händerna, en flagga på ryggen. Jiloan Hamads liv i symbolisk sammanfattning.

Det var den 3 november 2013, och det skulle hända en del med både fotbollen och världen under åren som närmade sig.

Drygt tre år senare sitter en 26-årig Jiloan Hamad på ett kafé i Hammarby sjöstad och ska försöka få plats med allt i en enda berättelse.

LÄS VIDARE HÄR (AFTONBLADET.SE)

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: