#tbt: Mörka minnen | Sydsvenskan

Jag förstod tidigt att jag hade mörkare hår än de flesta.

Jag fick vara pepparkaksgubbe i förskolan, spelade fåraherde i julspelen på lågstadiet. På korten ser man att kläderna är lika bruna som mitt hår, det ansågs kanske vara mer estetiskt matchande än den vita luciadräkten.

Grannpojken i Jönköping sa ”Turk på burk luktar urk”. Jag visste ju att jag inte var turk, att mina föräldrar i själva verket hade lämnat Turkiet på 60-talet eftersom minoritetsfolk trakasserades där. Men för den här pojken var jag en turk, och turk var något dåligt. Inte på det där sättet som mina föräldrar ogillade Turkiet, av politiska skäl, utan för att en turk var något som störde. Idag hade man kanske sagt apejävel.

Men allra första gången? Nej, jag är inte säker på när det var.

Fast jag minns majoriteten av gångerna efter det: När jag tusen gånger har fått frågan om var jag kommer ifrån och någon för niohundranittionionde gången inte nöjt sig med svaret ”Jönköping” utan fortsatt med ”Men var kommer du egeeeentligen ifrån?”.

När killarna i högstadiet i Jönköping ritade ”Siste svensken tar flaggan” på tavlan och läraren knappt reagerade.

När en av dem hyllade Hitler och läraren knappt reagerade. När det spelades Ultima Thule i uppehållsrummet.

LÄS VIDARE HÄR (SYDSVENSKAN.SE)

Annonser
%d bloggare gillar detta: