Exilen är inget äventyr | Yle

I en tid då flyktingströmmarna tar sig mot Europa och många nationer sätter upp händerna och påstår att vi inte kan ta det här mera, verkar det konstigt om vi anser att ”vi” inte kan ta det här, medan vi samtidigt anser att ”dom” uppenbarligen nog kan eller är tvungna till att tas med den djupaste förlusten som man kan genomgå, en förlust av ett hem och ett hemland.

Det har fått mig att fundera mycket på det här med att förlora ett hem.

Då jag följer med diskussionen om flyktingar – och här syftar jag uttryckligen på diskussionen om flyktingar, den diskussionen som inte förs med flyktingar, utan pratet som surrar på i medierna som talar om dom som om dom vore omyndiga – verkar det som att de som har ett hem, av någon anledning glömt bort eller misslyckas med att förstå, vad det innebär att förlora hemmet.

Eller är det tvärtom så att vi alla på något mera eller mindre uppenbart sätt är rotlösa och att den samtida avogheten mot flyktingar, sättet på vilket vi talar ovanför deras huvuden, på något sätt är vår gemensamma rotlöshet som spiller över i missunnsamhet och kyla?

LÄS VIDARE HÄR (SVENSKA.YLE.FI)

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: