Början på slutet för the economic man | Modern Psykologi

I oktober 1985 organiserade två professorer vid Chicagouniversitetets högre företagsekonomiska utbildning – psykologen Robin Hogarth och ekonomen Mel Reder – en konferens på sitt universitet, som är hem för många ivriga försvarare av det traditionella sättet att bedriva nationalekonomisk forskning. ”Rationalister” och ”behaviorister” skulle komma samman och försöka reda ut om det verkligen fanns någon anledning att ta psykologi och beteendeekonomi på allvar. Om någon hade satt oddsen för vem som skulle vinna den här debatten skulle hemmalaget ha varit starka favoriter.

Beteendeforskarnas lag leddes av Herb Simon, Amos Tversky och Daniel Kahneman med understöd av Kenneth Arrow, en nationalekonomisk teoretiker som i likhet med Paul Samuelson förtjänade att vinna flera Nobelpris i nationalekonomi, fast han fick nöja sig med endast ett. De yngre beteendeforskarna, som inkluderade Bob Shiller, Richard Zeckhauser och jag själv, fick delta som opponenter.

Rationalisternas lag var imponerande, med lokala Chicagoprofiler som lagkaptener: Robert Lucas och Merton Miller. Eugene Fama och Sherwin Rosen, som varit handledare för min doktorsavhandling, fick rollerna som moderatorer i panelen, men var helt klart en del av det Chicagobaserade rationalistiska laget. Det två dagar långa mötet hölls i en stor hörsal som var fullsatt.

LÄS VIDARE HÄR (MODERNPSYKOLOGI.SE)

Annonser
%d bloggare gillar detta: