Peter den stores huvudstad Sankt Petersburg, som vid första världskrigets utbrott 1914 bytte namn från sitt tyskklingande – men egentligen holländska – ursprungsnamn till det mer patriotiska Petrograd, var under 1917 säte för en våldsam revolutionär yra: ryska revolutionen.
Staden, med drygt två miljoner invånare, förkroppsligade de kontraster och spänningar som genomsyrade Ryssland. Den var fönstret mot väst i ett isolerat land i öst, säte för tsarmakten och byråkratin med dess pampiga byggnader och paradgator i en arbetarstad med stora slumområden, en multietnisk Östersjöstad i ett ryskt imperium, en urban och modern koncentration i ett agrart och efterblivet land och en dynamisk knutpunkt i ett trögrörligt Ryssland.
Alla dessa spänningar utlöstes av kriget. Det sammantagna resultatet av den ryska arméns motgångar, brist på vardagliga förnödenheter som bröd och bränsle, ekonomisk kris, sociala spänningar, nationella självständighetssträvanden och ett utbrett missnöje med tsarregimen blev under 1917 två politiska omvälvningar: en i mars, då tsaren abdikerade och en provisorisk regering tog makten, utifrån förutsättningen att en konstituerande församling snart skulle lägga grunden för ett demokratiskt styre, och en i november, då det revolutionära bolsjevikpartiet störtade den provisoriska regeringen och övertog makten. Eftersom man i Ryssland 1917 levde under den gamla julianska kalendern, brukar händelserna i historieböckerna gå under beteckningarna februari- och oktoberrevolutionen.
Långläsning 