Pesten drabbade de fattiga värst | Populär Historia

Sommaren 1710 var Stockholm en härjad stad. Året innan hade Karl XII besegrats vid Poltava, och sedan dess var kungen försvunnen. Det svenska stormaktsväldet höll på att rasa samman. Ryska trupper ockuperade svenska Baltikum, och flyktingar vällde in i landet.

Till råga på allt hade de senaste årens extrema kyla lett till missväxt. Svältande hade dragit runt på vägarna och dött i tusental.

En känsla spreds av att Sverige var utsatt för ett gudomligt straff. Vilka synder kunde folket ha begått för att förtjäna detta?

Drygt sextio år senare skulle Nils Rosén von Rosenstein i ett tal till Svenska Akademien koncist sammanfatta läget i den svenska huvudstaden denna bistra sommar: ”Konungen var i Bender. Här var ingen lydnad. Folket var skrämt, nedslaget och modfällt.” Men det skulle bli värre.

I slutet av juni anlände fartyget Stäkesund från Pernau, och lade till i Baggensstäket, ett sund strax utanför Stockholm. Strikt karantän skulle råda, eftersom det gick rykten om att en pestepidemi hade nått så långt som till Polen.

Vid det här laget hade Sverige klarat sig undan den förödande farsoten vid flera tillfällen tidigare; det senaste utbrottet hade ägt rum så långt tillbaka som 1657.

LÄS VIDARE HÄR (POPULARHISTORIA.SE)

Annonser
%d bloggare gillar detta: