I sci-fi-komedin Just Imagine! från 1930 väcks den nedfrusna komikern El Brendel till liv 50 år i framåt i tiden. Det första han äter är en trerättersmiddag i form av ett litet piller – gott smakade det, men rostbiffen var lite seg.
Visionerna som science fiction målat upp om matens framtid är många. Under 1950-talet, då så kallad TV dinner – föregångaren till mikromaten – dök upp i de amerikanska hemmen, var det många som föreställde sig att ett automatiskt kök i framtiden skulle göra middagen för oss då vi tryckte på en knapp, som i filmen Flight to Mars från 1951. Replikatorerna i Star Trek-serien från mitten av 1960-talet kunde trolla fram vilken rätt som helst ur tomma intet.
Janx-spriten från Adams Liftarens guide till galaxen-böckerna. En legendarisk dryck
Ännu på 1950-talet serverade man på många av framtidens rymdskepp kaffe och te ur porslinsserviser, men senast i och med Stanley Kubricks 2001: A Space Odyssey (1967) började rymdmaten också i litteraturens och filmens värld närma sig verkligheten, med käk i tuber och i pulverform, eller olika geggor och kuber ur automater. Det här är det närmaste sci-fi har kommit att realistiskt förutspå framtidens livsmedel, säger science fiction-forskaren Markku Soikkeli.
– Maten är egentligen det bästa exemplet på hur lite science fiction har byggt på humaniora.
Långläsning 